När jag var fyra år så tog min far med mig och mina systrar upp till stöten. En veckas skidåkning stod på schemat. I baksätet, utan bälten, på en blå Ford Taunus med svart läckert vinyltak såg vi det svenska lanskapet susa förbi. Minst 95km/h. Prata var onödigt då snökedjornas oväsen kvävde alla försök att göra sig hörd. Vinyltaket är inte bara snyggt utan säkerställer även ett naturligt självdrag vilket gjorde det möjligt att prova den ärvda overallen redan på väg upp till fjällen. Ovissheten angående bilens förmåga att orka hela vägen fram ökade på spänningsmomentet ytterligare.
Väl framme fick pappa koppla loss batteriet varje kväll och placera detta tillsammans med oss andra framför brasan för att bilen ens skulle fundera på att starta nästa morgon. Allt sedan denna resa är det Ford Taunus som är föremål för min stora Idoldyrkan.
Vem kan låta bli att charmas av dessa 1700 kubikcentimeter skönhet?
/Klas
